Sällan har en så klok politiker gjort något så dumt. I torsdags satte John McCain hela det amerikanska räddningspaketet, och därmed världsekonomin, på spel.
Det är hårresande att läsa berättelsen om hur republikanerna i sista minuten varit beredda att rycka undan mattan för världens viktigaste ekonomiska beslut. Det är drama värdigt Hollywood när Hank Paulson, finansminister och tidigare den tuffaste av allra tuffaste kapitalister på Wall Street som chef för Goldman Sachs, bokstavligen går ned på knä i Vita Huset framför representanthusets Nancy Pelosi och ber henne rädda landet varpå Pelosi svarar "det är inte jag som skjuter det i sank, det är republikanerna" och Hank Paulson, Bushs finansminister, suckar "jag vet, jag vet". Läs storyn på New York Times.
Det bevisar att det faktiskt har betydelse om världens ledare begriper sig på ekonomi, i alla fall just nu. Det räcker inte med magkänsla. Politiker med stor integritet som McCain kan då bli offer för ett katastrofalt småaktigt spel, om de saknar omdöme i frågan.
Mycket har sagts om finanskrisen (för dig som vill veta mer om hur det egentligen hänger ihop rekommenderar jag det seminarium FORES höll i onsdags). En sak är dock säker. När stora delar av finanssystemet brakar samman måste regering och centralbank pumpa in pengar - annars hotar deflation. Precis som i Sverige 1992 måste allt upp på bordet från bankerna, men myndigheterna måste vara beredda att erbjuda en heltäckande garanti, en bankakut av svenskt snitt, så att inte systemet brakar samman.
Det har inget med att tro på staten kontra kapitalismen att göra, som republikanerna nu tycks hävda.
Jag tillhör inte dem som tror att detta är kapitalismens eller globaliseringens kris. Tvärtom. Jag tror på kapitalismen.
Jag är inte heller någon McCain-hatare. Tvärtom har jag länge haft stor respekt för den modige Arizona-senatorn.
Men i detta läge har McCain och republikanerna betett sig som idioter. Finanskrisen rasar nu blixtsnabbt genom systemet. Kampanjen pågår och kongressen stänger idag fredag. Det måste till ett räddningspaket fort, stort nog att klara krisen, stort nog att lugna marknaderna.
I det läget talar McCain om att ställa in kampanjen och skjuta upp debatten med Obama tills förhandlingarna om paketetet är klar. Han reser till Washington och blandar sig i förhandlingarna "för nationens bästa".
Resultatet blir att republikanerna står inför två val. Antingen snabbt få ihop paketet, men då måste McCain debattera fredag kväll ändå, och hans spektakel framstår som löjligt. Eller krångla till förhandlingarna fram till sista stund.
Opinionsmätningarna visar samtidigt att 55% av amerikanerna inte vill använda skattepengar för att lösa ut Wall Street. Republikanerna väljer därför att oansvarigt gå på den opinionen. Just som paketet är klart drar de sig ur. Kanske de t o m överväger att sänka paketet (frågan är vad opinionsmätningarna visar när finansmarknaderna då löper amok). Debatten hänger i luften.
McCain sitter med armarna i kors på mötet. Hans principer är att staten ska blanda sig i ekonomin så lite som möjligt. Det han inte förstår är att det här handlar inte om välgörenhet, bidrag eller socialisering utan krishantering. Det märks att karln aldrig öppnat en nationalekonomibok eller framförallt vägrar lyssna på dem som gjort det.
Obama har gudskelov haft vett nog att lyssna på sina rådgivare, som Reagans förre fedchef Volcker och Clintons finansminister Rubin. Han har manat kongressen att anta paketet och i övrigt låtit dem arbeta.
Må han gå segrande ur den här krisen. McCain har i ord och handling tydligt bevisat varför han inte bör bli president under USA:s värsta finanskris sedan 1929.
